Det var så det började…

Du Mats föddes och växte upp i västgötska Svenljunga. Skoltiden ägnades mest åt lek och idrott. Något större ljus i skolan var han knappast, men visade en talang för att iakttaga, att registrera, att se bilder och situationer. På teckningslektionerna utmärkte Du Mats sig inte mer än sina klasskamrater, men minns känslan när läraren satte upp en av hans teckningar på klassrumsväggen som något alldeles extra. Kanske var det redan där utställningstankarna föddes? ny-diplom

Som barn hade han pappa Hugo som idol. Pappans yrkeskunskaper som möbelsnickare kom väl till pass när något skulle fixas. Många lördagseftermiddagar ägnades åt att tillgodose Du Mats önskemål.

”Jag minns så väl hur gott jag tyckte det luktade när något skulle lackas eller fernissas, dofter som idag, vid staffliet, påminner om barndomen.”

Det är ingen tvekan om att pappans finesser snickeriverkstaden aktiverade och inspirerade Du Mats till att själv skapa.

Att han utbildades sig till frisör efter de sju åren i folkskola kan förklaras av intresset för utseenden och den medfödda skaparglädjen.

Första kontakterna med fotokonsten knöts i tonåren. I krigets skugga kom de många starka bildreportagen i tidningar som Life och svenska Se. Det var spännande läsning. Dessutom tillhörde olika fotokataloger den populäraste lektyren. Men att äga en kamera var något helt ouppnåeligt för en tonåring på den tiden. Det skulle dröja ytterligare fem år innan den drömmen blev sann.

Inte den presenten som jag ville ha.”

Irma, som då jobbade inom sjukvården (och tjänade betydligt mer än en nyutbildad frisör) kände naturligtvis Du Mats längtan efter kameran. Så, den 9 december 1953 låg en  kamera i födelsedagspaketet. Det var en Kodak, en tvåögd spegelreflexkamera, anpassad för en tvättäkta amatör. I julklappspaketet låg blixtutrustningen, också den från Irma.

”Men den var ju inte den kameran jag ville ha”, vågade Du Mats erkänna först långt senare. Men trots det blev det mycket fotograferat. Irma minns bland annat att han ville dokumentera sin mormor och hennes samling av blommor. Men också de vanliga familjebilderna, naturscenerier och bilder av kompisarna.

Även frisörer måste göra lumpen och för Du Mats del blev det militärpolisutbildning på I1 i Stockholm 1954-1955. Under lumpartiden i Stockholm bestämde han sig för att lämna hembygden. Det var inte svårt att få jobb. Efter muck hade Du Mats 58 jobb att välja mellan. Det blev Falkenberg och Harry Perssons frisersalong på Storgatan 21 som på nyåret 1956 tog emot den 22-årige frisören.

Det unga paret hade kommit till en stad som hade allt som de kunde önska sig – bad, fiske, idrott och ett rikt kulturliv. Du Mats poängterar gärna att det känns som ett privilegium att det var just i Falkenberg de hamnade och talar gärna om Ulf Lundells öppna landskap, om havet och kusten som gör det lätt att andas. Att få Falkenbergssand i skorna är ett vanligt uttryck här i stan och det var precis det som de nyinflyttade unga tu genast fick. 

Fotointresset höll i sig och utvecklades. 

Bara snack kring bilder och kameror.

ffk-logo-120-tr Det föll sig naturligt att ta kontakt med Falkenbergs Fotoklubb (1957). Eldsjälarna hette Kurt Anderberg och Torsten Davidsson (den senare en av grannarna på Herting). Förutom de regelbundna mötena i klubben träffades de ofta andra kvällar i veckan – och det var bara snack kring bilder och kameror. Det lilla pentryt i makarna Bengtssons hem på Plantérvägen fungerade också som mörkrum och här tillbringades också många sena nätter. 

Du Mats hade för övrigt hunnit investera i en ny kamera, en Zeiss, också det en tvåögd spegelreflex.

Gemenskapen i fotoklubben blev startsignalen för Du Mats bildskapande. Tidigare hade det bara handlat om att ”ta kort”. Nu blev det alltmer ett sökande efter effekter för att göra den fotografiska bilden mer lekfull. Att måla med ljuset började bli vanligt. Det ljuskänsliga materialet var lätt att påverka likaväl som att de grafiska effekterna blev effektfulla. 

Vid den här tiden hade Du Mats hunnit prova färgfilm och idag, när han målar i olja, är det intressant att konstatera vad som fastnade på den allra första färgfilmen för över 40 år sedan: Färgrester nedfrusna i isen i Falkenbergs hamn dit han egentligen hade begett sig för fotografera båtar…

Här hittar vi startskottet till det fortsatta intresset för färgpigmentering. Du Mats hade nu också hunnit skaffa annan fotoutrustning. Som den entusiastiske fotoklubbist han blivit dög det bara med det bästa, en Leica. Tillsammans med Hasselblad och Sinar på storformatssidan tycker han fortfarande att det är den bästa kameran.

Fotoklubbsverksamhet handlar mycket om att tävla. 1958 kände sig Du Mats mogen för debut i de här sammanhangen och det dröjde inte länge förrän framgångarna kom. Inte bara för honom själv utan för hela klubben. Du Mats kände tydligt att han fick vara med om en uppåtgående trend – en tid då Falkenbergs Fotoklubb hade enorma, och jämförelsevis unika triumfer. 

En amatör i en klass för sig.

Trots att det var Du Mats som stod för de riktigt stora succéerna är han noga med att påminna om klubbgemenskapens styrka – att det var klubben som tillsammans stod för åtskilliga segrar i lagtävlingarna. Att han själv stod i en klass för sig gör han inget större väsen av. Dock är det så att han under en lång  följd av år var Sveriges främste amatörfotograf och att han två år i  rad vann det s k klubbkriget, en tävling för alla landets fotoklubbar. Den prestationen har ingen annan lyckats med, varken förr eller senare. Han har dessutom fått Riksförbundet Svensk Fotografis förtjänsttecken i guld, samt tidningen Aktuell fotografis årliga arbetsstipendium.

Bildskapandet blev mer och mer ett sökande efter effekter, bland annat för att göra bilden mer lekfull. Du Mats har aldrig varit intresserad av tekniken bakom fotograferandet. Det fanns på den tiden amatörfotografer som tyckte om att experimentera med olika optik och andra finesser. Du Mats tillhörde en helt annan typ av fotografer, den som bara var intresserad av att skapa en bra bild och närmast såg tekniken som ett hinder. Båda grupperna samsades dock bra i fotoklubbarna.

Med dagens moderna bildbehandlingsteknik kan allting skapas vid dataskärmen. Förr gällde det att tänka kreativt redan innan filmen sattes i kameran, att exponera rätt och framförallt göra jobbet i mörkrummet, ett arbete som knappast existerar idag.

Du Mats har som målande konstnär inte längre något sug efter den fotografiska bilden. Han tycker han är för gammal för att lära sig digital bildhantering, men erkänner också att det rätta intresset saknas. Hade det funnits där hade han säkert tillägnat sig de nödvändiga kunskaperna.

Känsligt förhållande till motivet.

Trots sin teknikfientlighet är Du Mats naturligtvis en mycket teknisk driven fotograf. Annars hade han inte lyckats. Men det är känsliga förhållande till motivet som gör honom till bildkonstnär. 

Han visade det på 70-talet. Den populära silhuetterande grafikstilen, de vindpinade träden och den ensamme cykelfiguren som verkar ha svårt att välja väg är bara ett par exempel på en fotokonstnärs bildtänkande. Han visade också sitt samhällsengagemang genom att på 60-talet ta ställning i kärnkrafts-, miljö- och handikappdebatten. Den senare i form av ett uppmärksammat bildreportage om den 19-årige Bo Tullberg, svårt handikappad sedan födseln, men med en enorm livsglädje. Bo var en av Du Mats grannar på Köpmansgatan. De kände varandra väl och vänskapen gav Du Mats möjligheten att under lång tid fotografera Bos vardag, vilket resulterade i en engagerad bildsvit med Bo och tvillingsystern Lisbet på Skrea strand. Det var starka bilder och ett angeläget ämne.

Bo och Du Mats hade samma inställning: Ett handikapp ska inte behöva smygas undan.

Båda trodde sig kunna bidra till att öka förståelsen för och hjälpa handikappade. Och de fick rätt. Bilderna blev ett startskott – helt plötsligt började det hända saker inom handikapprörelsen!

Falkenbergssand i skorna.

Med Falkenbergssanden i skorna trampade Du Mats vidare i karriären. Även om det togs en hel del bilder i kommersiellt syfte var han fortfarande i första hand fritidsfotografen. Den dagliga gärningen ägnades åt falkenbergarnas frisyrer, i den egna salongen på Köpmansgatan. skyltning

Men han hade på något sätt blivit Ätrastadens fotograf. Oräkneliga är de Falkenbergsmotiv som fastnat i Hasselbladskamerans sökare, oräkneliga är de vykort som sålts i miljonupplagor under åren. En av översiktsbilderna av badlivet på Skrea strand såldes i hundratusentals exemplar.  

För den för Falkenberg alltid lika aktiva, och viktiga, Turistbyrån är Du Mats bilder det naturliga valet när staden ska säljas till turister (eller badgäster, som falkenbergaren säger). Få är de typiska Falkenbergsmotiv som gått förbi frisörmästare Bengtsson.

Idrottsintresset bestod och det var framförallt genom äldste sonen Claes engagemang i Ätradalens volleybollklubb det tog sig uttryck. Men även en Falkenbergsklassiker som Västkustloppet blev tidigt dokumenterad och kollektionen dessutom prisbelönad.

Den enda fotonisch som Du Mats egentligen inte ägnat något större intresse är pressfotografens. Troligen för att den sortens fotografering skiljer sig så mycket från den verksamhet han ägnat sig åt.

Det var dock via tidningsvärlden som mörkrumskunskaperna finslipades. För ett 30-tal år sedan var tidningarnas skyltfönster viktiga informationscentraler. Lokaltidningen kunde visa bilder från en nyss spelad fotbollsmatch och också bilder från aktuella händelser. För Du Mats del innebar samarbetet med journalisten Olof O:et Andersson på Ny Tid (senare Arbetet) att han kopierade intressanta bilder som framkallats på huvudredaktionen i Göteborg för att sedan visas upp i skyltfönstret på Arvidstorpsvägen eller Nygatan. Du Mats minns O:et inte bara som en duktig journalist utan också som en begåvad fotograf: ”En väldigt kompetent bildjournalist.”

Kommentarer inaktiverade.